Suck. Det var rätt trevligt med semester ju.

Ligger i en bäddsoffa ”hemma” i Björklinge och förundras över hur mörkt och tyst det är på landet. Som Stockholmare, van med stök å ljus, får man passa på att njuta av det antar jag.

Idag har jag byggt ihop mitt flygplan och imorgon ska jag premiärflyga det. Om jag vågar dvs., det känns lite trist att riskera att krascha det direkt. Syrrans barn var över en snabbis och dom blev rätt impade av planet. Känns tufft att vara den ”häftiga morbrorn” liksom

Idag åker jag iväg till Uppsala, vidare till Björklinge där jag sover en natt och sen vidare till Bälinge för att vara barnvakt åt syrrans barn i två dagar.

Ska även passa på att bygga ihop och försöka flyga mitt radiostyrda flygplan. Har inte byggt ihop det ännu för det är lite väl stort för att transporteras via fots eller cykel. Man behöver en bil helt enkelt. Och det har tydligen folket på landet. Så landet, here I come!

Jag utkräver härmed en bragdmedal ty jag har just sprungit runt hela söder. Japp. Heeeela söder. Jävligt nöjd över det är jag. Det är tredje gången i sommar som jag springer, och båda gångerna tidigare har jag vänt när jag kommit till Skanstull. Men idag tänkte jag att ”vafan, det är väl bara att springa på”. Så det gjorde jag.

Så här är sitter jag. En timme och tio minuter senare. Svettig som bara fan. Och väntar på min medalj.

ps. Vid slussen mötte jag Paulo Roberto (tror jag iaf) och han hade en minst lika stort grin i sitt face.

Jag har fått för mig att jag bor i en stor stad numera, men mycket människor. Men ändå när jag först går från storstad i vasastan till mcdonalds på S:t Eriksg på kungsholmen eller därifrån cyklandes hem till södermalm så möter jag särskilt många människor. Var är alla? Visst, vid ex.vis. slussen är det mycket folk men t.ex. vid kungsbro strand är jag helt ensam i flera minuter. Skönt, visst, men lite förvånande.

Nu ska jag borsta tänderna och sedan somna till nåt klassiskt på p2. Gonatt!