Tyst och mörkt på landet

Ligger i en bäddsoffa ”hemma” i Björklinge och förundras över hur mörkt och tyst det är på landet. Som Stockholmare, van med stök å ljus, får man passa på att njuta av det antar jag.

Idag har jag byggt ihop mitt flygplan och imorgon ska jag premiärflyga det. Om jag vågar dvs., det känns lite trist att riskera att krascha det direkt. Syrrans barn var över en snabbis och dom blev rätt impade av planet. Känns tufft att vara den ”häftiga morbrorn” liksom