Inte en helguppdatering

Nej det är det inte. Det är en mitt-i-lördagsnatten-uppdatering som sker till tonerna av Tomas Andersson Wijs nya skiva EN introduktion. Det låter fint. Och lite vemodigt. Blir nostalgisk och tänker på sista tiden i Östersund då jag lyssnade mycket på herr Wij. Det var tider det. Roliga. Och konstiga.

I fredags träffade jag Robin för en lunch (även bror Jakob var med, och jag är säker på att han blir glad över att vara nämnd då han stolt meddelade att han varje vecka läste min helguppdatering!). Såhär ser Robin ut när han står utanför Bellevue och väntar på mig:

Robin väntar tålmodigt på Pär

Vi lunchade på nåt ställe som inte var Cliff Barnes iaf. För det var det fullt. Och på vägen tillbaka bevisades ännu en gång tesen att Stockholm inte alls är en stor stad: jag träffar på Annie, en f.d. klasskamrat från östersundstiden, i trappan upp till kontoret.

Idag var det givetvis Battlefield och badminton igen. Inget utöver det vanliga att rapportera där. Efter badmintonen gick vi till muffinsfabriken och fikade lite. Åt jag en muffin undrar ni? Då kan jag berätta att jag givetvis åt en muffin. En choklad och hasselnötsmuffin närmare bestämt. Det var fetingstora muffins (eller standardstorlek kanske, alla muffins ska ju vara så förbenat stora nu för tiden) och en halv muffin räckte gott och väl som lunch för mig och jag var mätt fram till middag.

Stort urval på stora muffins.

Mitt te och min muffin närmast i bild. Man fick en kniv att äta den med…

Bonusbild: (nästan) sommarklädd Pär på väg till Prisextra för inhandling av frukt. Ingen vinterjacka, och dödskallevansen har åkt fram också. Himlen är blå..