Ska strax iväg till Filmstaden Söder för att tillsammans med Elias se Den magiska leksaksaffären. Jag gillar att se på film på bio och går rätt ofta. En sak som irriterar mig extra mycket är all reklam innan filmen. Det känns som en eeeeeevighet av reklam innan filmen börjar. Samtidigt så är jag lite nojjig och vågar inte riktigt traska in på bion typ 10 minuter efter tiden-då-jag-tror-att-filmen-ska-börja-för-det-står-ju-så-på-biljetten-tiden för just idag, just nu, kanske det inte råkar vara lika mycket reklam som det alltid är annars. Jag har funderat lite på hur det går ihop: jag betalar ju för att se filmen. Varför ska jag då behöva se reklam också? Alltså.. det borde finnas två alternativ: 1. jag betalar och får se filmen på utsatt tid, eller 2. jag betlar inte utan får se en hel uppsjö vanligtvis vidrig reklam som straff. Köper jag en bok behöver jag inte se någon reklam före den. Köper jag en mjölk så behöver jag inte se någon reklam innan jag kan börja använda den. Köper jag en bussbiljett måste jag inte se någon reklam innan. Går jag på konsert behöver jag inte se någon reklam. Men bio, där är det tydligen ok. Hur går det ihop?

Allt detta skriver jag eftersom det i dagens DN finns en artikel: Längre reklamblock på bio som tar upp just denna problematik. SF verkar för övrigt ha en gräns på 20 minuter reklam före filmen. 20 minuter!? Galet långt. Om en film är på säg 80 minuter så betyder det att vi får se på reklam som är 25% av filmen längd. Låter det klokt? Knappast. Och så undrar dom varför vi laddar ner…

När jag ändå är igång med lite biognäll så är det ytterligare en grej som jag måste ta upp: priset på läsken. Går jag på bio köper jag alltid en chips och en läsk, så små som möjligt. Detta säger jag till personen i kassan: ”en liten chips och en liten läsk tack”. Och varje gång. Varje. Gång. Berättar dom, ibland glatt, och ibland lite besvärat, att en liten läsk är dyrare än en mellan. En LITEN läsk. Är DYRARE. Det vill säga. KOSTAR MER. Än en MELLAN. En mellan läsk är alltså billigare än en liten läsk. Logiskt? Näe. Och då säger jag, också vaaaarje gång: men ni kan väl slå in en mellan läsk och ändå ge mig en liten läsk.

Och det går så bra så.

Idag ska jag iväg till Uppsala för att hämta hit Elias. Han stannar tills imorgon och vi ska bland annat gå på bio och se Den magiska leksaksaffären. I helgen var dessutom Anton här och vi gick på grönan och åkte karuseller tills vi blev yra (jag blev iaf yr…). Eftersom varken jag eller Anton har någon cykelhjälm så kunde jag inte låta honom cykla något. Istället gick vi till Stadium och köpte en sparkcykel för 199:-. Asbra! Han gled fram på den snabbt och smidigt, även om det var lite problematiskt med alla andra som bestämt sig för att gå och cykla ivägen för oss. Sparkcykeln tålde max 50 kg men jag hoppade på och körde runt lite medan Anton käkade glass på Fjällgatan. Bra grej. Jag har för övrigt beställt en till sparkcykel från Hobbex (minns ni dom?!) som förhoppningsvis kommer vilken dag som helst. Den ska klara 100 kg så då kan både kidsen och jag åka runt som tokar på en varsin sparkcykel framöver. Coolers värre.

Som helgbonus åt mig själv har jag sågat och satt upp en liten hylla i hallen, ovanför toalettdörren. Det blev – som vanligt när jag är i snickartagen – helt superb. Bra jobbat Pär! Tack.

Inte jag denna gång men min systers äldsta son Anton fick son hoj stulen utanför Bälingebadet igår. Svinigt Han blev såklart jätteledsen och jag blir också skitsur när hör det. Visst, sno min hoj här i Stockholm, men ge fan i syrrans unges hoj ute på landet! Rikigt surt är att dom sett en person med likadan cykel, fast i annan färg, senare samma kväll. Samt att en bekant sett samma person måla/lacka cykeln under eftermiddagen… Men vad ska man göra när inga bevis finns? Jävla skit, det är allt jag har att säga.

Veckan som varit är har varit full av najsiga aktiviteter. I onsdags träffade jag Louise och vi drog först iväg till Djurgården och kollade på Anna Järvinen. Det var helt ok, även om man varken hörde eller såg så mkt. Sen passade vi på att gå på bio och se Narnia – prins Caspian. Den var helt ok i början och i mitten men sen blev det sliskigt mycket referenser till gud och bibeln och liknande och som icke troende svensk blev det bara för mycket helt enkelt.

Hon är där nånstans i mitten. Anna Järvinen alltså.

I torsdags var det verkligen full rulle. Cyklade iväg hela vägen till Naturhistoriska riksmuseet. Tog väl en 40 minuter och lite rumpont. Där väntade hela familjen Blomqvist + min mamma. Sen blev det ett par timmar med djur och skelett och fiskar och 3D-bio (tufft!) och så innan jag skyndade mig hem för att duscha och sedan hojja ner till stationen och ta tuff-tuff-tåget till Uppsala där Hanna som genom en slump stod på Stora Torget och väntade. Vi traskade till Tsatsiki och käkade lite och gick sen till Katalin och lyssnade på musik. Trevligt det också.

El Hannarino.

Och igår så blev det några öl och lite boulespelande på Boule och Berså vid Danviksbron. Första gången jag var där och jag gillade verkligen ställen. Mysigt och trevlig, precis intill vattnet med en massa båtar som åkte förbi samt nära till bron där pendeltågen dundrar förbi. Och så omgiven att ”höga” berg dessutom. Härligt urbant på nåt vis.

Hårda diskussioner förs om vems klot som är närmast. Behöver jag nämna att jag vann…?

Lucia (?) och Anders väntar på sin tur.

Och idag så kom mamma på besök. Först promenad till Djurgåden och Nordiska Museet där vi bl.a. tittade på nån form av träutställning. Behöver jag nämna att det var mamma som ville dit? Men det var inte så farligt. Det var rätt intressant. Efteråt lyckades jag dessutom få mamma att hoppa på en lånecykel och sen cyklade vi runt Djurgården. Not bad.

Mamma med reklamcykel.

Dom roliga girafferna på Beckholmen tog vi såklart en sväng förbi.

Spanande över Djurgårdsbrunnskanalen.

Nu ska jag fira det här långa inlägget med en muffin. En standard såndär choklad från 7/11. Som vanligt. Mums.