Väntan på Wall-E

Jag är glad. Nästan lycklig.

Imorgon har Wall-E premiär. Som jag väntat. Trailer efter trailer har visats och jag har blivit lite småkär i den rara lilla roboten. Ett tag trodde jag att filmen aldrig skulle ha premiär. Att det var en hägring; för bra för att vara sant.

Men imorgon är det alltså dax. Jag har köpt biljett. Längst bak, längst till höger sitter jag. En av få biljetter som var lediga.

Men ett problem: filmen visas bara i Heron City samt Filmstaden Sergel. Jag valde att se på Sergel. Jag är skitskrajj. Nio på kvällen. Är inte stan full av en massa kidz och stöddiga gäng. Typ en massa unga paolo robertosar? Och vågar jag ta med cykeln? Kommer kidzen sitta och smsa under filmen. Jag är skraj. På många nivåer. Men det får vara värt det. Måste vara det.

Vassegod. Ett smakprov på min darling: