Svar från SF. Lite av ett mähä-svar, om jag får säga det. Verkar som att jag får fortsätta bråka med kassapersonalen. Det blir bara så förvirrat varje gång…

Det är alltså förresten ”snacksbägare” det heter. Jag klurade rätt länge på vad sakerna med chips i kallades, innan jag helt enkelt skrev om mailet för att slippa kalla dom för något.

Hej
Tack för ditt mail.
Vår tanke med att ha större menyer som är mer prisvärda är helt enkelt
att vi vill erbjuda våra besökare ett bra värde för sina pengar. Om du
ber personalen på biografen så kan de fylla din snacksbägare/läsk mugg
med mindre innehåll så slipper du slänga det du inte vill ha men ändå
få det mer förmånliga priset.

Ok, nu pillade jag ihop ett mail till SF. Det blev väldigt snällt, men det här är bara början, oroa er inte! Snart står vi tillsammans i tusental på Sergels torg och kräver svar och åtgärder! Snart så. Men först det här mailet då alltså:

Hej,
jag går ofta på bio och köper då ibland en liten chips och en liten
läsk. För detta får jag betala runt 50 kr. Skulle jag istället köpa en
större chips och en större läsk så får jag bara betala runt 45 kr. Hur
förklarar ni denna underliga prissättning? Jag värnar om min egen
hälsa genom att äta mindre socker och fett. Och jag värnar om miljön
genom att köpa mindre förpackningar och därmed göra av med mindre
avfall i form av förpackningar och dryck- och matrester. Köper jag de
större produkterna äter jag bara hälften av chipsen och dricker häften
av drycken. Resten kastas, vilket givetvis inte känns bra.

Resultatet för min del blir alltså att jag får betala 5 kr mer vid
varje biobesök, enbart för att jag försöker tänka på hälsan och
miljön. Detta tycker jag givetvis är riktigt dumt och önskar därför
att ni förklarar hur ni tänkt kring denna prissättning och hur den
ligger i linje med ert eventuella miljöarbete.

Med hopp om respons,
Pär Thernström, par.thernstrom@gmail.com

”Med hopp om respons”..! Ibland är jag ju så bra att jag slår knut på mig själv! Vi får se om jag får något minst lika stifft svar tillbaka.

Något jag glömde att nämna i och med mitt biobesök i lördags var såklart att jag ännu en gång bråkade med killen i kassan angående priset på chips och läsk. Ni vet.. att en liten läsk och en liten chips kostar femtio kronor medan en mellan läsk och en mellan chips (eller om det var stor, jag minns inte exakt) kostar typ fyrtiosex kronor. Helt ding-ding med andra ord. Men som han i kassan i lördags sa: du får ta upp det med ledningen (eller sa han ”högre ort”…?). Och efter att ha funderat på det en stund så har jag kommit fram till: ja, varför inte. Så nu ska jag bara ta en snabb tupplur för att få igen lite sömn som jag missade under natten och sen så: Högre ort, här kommer jag!

Det blev en (bio)film för andra dagen på raken.

Kvällens val blev Waltz for bashir och jag blev klart imponerad och rörd av den. Den var snygg, smart, dramatisk, sorglig och tankvärd. Musiken var också mycket bra, komponerad av Max Richter. Trots att filmen är animerad så fungerade den utmärkt som dokumentär. Efter en kort stund så glömmer man mer eller mindre att den är animerad och man fokuserar enbart på handlingen. Att den är just animerad gör att effekten på nåt sätt blir ännu större när man väl inser vidden av vad som kommer inträffa. Och när det inträffar och animeringen försvinner och ersätts med verkliga, riktiga bilder från händelserna känns det som om någon kör mitt huvud rakt ner i asfalten. Jag blir arg, mår illa och gråter hela vägen hem. Måste ses. Och när ni sett den, läs mer om filmen på Wikipedia och mer om massakern i Sabra och Shatila.

Soundtracket finns på Spotify. Jag lyssnar igenom det nu innan jag går och lägger mig.