Söndagsfilm: Waltz for bashir

Det blev en (bio)film för andra dagen på raken.

Kvällens val blev Waltz for bashir och jag blev klart imponerad och rörd av den. Den var snygg, smart, dramatisk, sorglig och tankvärd. Musiken var också mycket bra, komponerad av Max Richter. Trots att filmen är animerad så fungerade den utmärkt som dokumentär. Efter en kort stund så glömmer man mer eller mindre att den är animerad och man fokuserar enbart på handlingen. Att den är just animerad gör att effekten på nåt sätt blir ännu större när man väl inser vidden av vad som kommer inträffa. Och när det inträffar och animeringen försvinner och ersätts med verkliga, riktiga bilder från händelserna känns det som om någon kör mitt huvud rakt ner i asfalten. Jag blir arg, mår illa och gråter hela vägen hem. Måste ses. Och när ni sett den, läs mer om filmen på Wikipedia och mer om massakern i Sabra och Shatila.

Soundtracket finns på Spotify. Jag lyssnar igenom det nu innan jag går och lägger mig.