Studierna närmar sig
Igår fick jag så äntligen mitt Mecenat-kort (efter att ha haft lite problem att betala kåravgiften). Och om två veckor börjar kursen. Ska bli kul och spännande. Lite nervöst också, jag minns varken skillnaden mellan harvardsystemet eller oxfordsystemet. Well, nu gör jag det givetvis eftersom jag just googlade på det.. men ni fattar vad jag menar.
.Skulle vilja passa på att berömma Mecenats aktiveringssida också. Kolla här:
Det jag gillar är att formuläret är enkelt och överskådligt. Och som en superbonus så har dom intill ”din e-postadress” länken ”varför?” där man kort får beskrivet varför dom behöver adressen. Jag önskar att fler företag i dessa epostspamtider var så tydliga med hur och varför uppgifter behöver fyllas i. Guldstjärna!
Trålöst ljud in da house
I helgen gjorde jag ytterligare underverk i min lägenhet (soffan/vardagsrummet under loftet är då alltså det tidigare underverket) då jag fick igång trådlöst ljud. Lösningen är enkel — en Apple Airport Express kopplad direkt till stereon — men resultatet är lika strålande för det:
Nu har jag ljud som är bra mycket bättre än tidigare (datorhögtalare vs. bra stereo från HiFi-klubben) + jag kan sitta med datorn var jag vill också lyssna (dvs. vid skrivbordet, köksbordet, eller i soffan).
Och om jag är på riktigt trådlöst humör så kan jag styra musiken via Iphonen också. Smidigt värre.
Sist men inte minst så kan jag nu också ta bort datorhögtalarna från skrivbordet. Najs.
T-rex sparkar lite rumpa
Malte tog idag med mig på Walking with dinosaurs i Globen, f’låt, Ericsson Globe Arena menar jag givetvis.
Malte var supernöjd och jag var också rätt nöjd. Det var faktiskt lite tufft att se jättestora dinosaurer traska runt nere på hockeyrinken.
Nu har vi kommit hem och sitter och chillar lite i min (fortfarande rätt så) nya soffa. Maltes första kommentar när han kom idag var faktiskt ”wow, snygg soffa”. Och det är alltså samma kille som tidigare brukade säga att min lägenhet var ful. Typ.
Imorgon kommer mormor och hämtar honom och samtidigt så ska vi (mormor och jag alltså) försöka rensa lite i förrådet. Bort med gamla skribord och hyllor och annat. Mycket grejjer blir det och för att köra bort det behöver man en bil, vilket mormorn har.
Att känna folk med bil är livsnödvändigt.
Ibland är det t.om. så att även jag funderar på om det inte vore dags att skaffa bil och körkort. Fast hur får man råd till det? Och hur får man råd med en bil? Och var hittar man parkering? Och varför ska jag ha en bil när det tar sju minuter för mig att ta mig till jobbet. Till fots. Och varför ska man förgifta miljön när man kan gå eller cykla eller åka kollektivt? Tja, för att jag skulle vilja ha en Mini Cooper såklart!
Jag gillar film, men jag gillar inte nyhetsbrevet från SF
Fredagar är bra dagar. Visst, det är sista dagen innan helg, men det är även den dagen då nya filmer har premiär.
Eftersom jag gillar film (samt att dom inte har någon avprenumererafunktion i mailet) så får jag ett nyhetsbrev från SF varje fredag, där dom skriver vilka filmer som har premiär. Bra tanke, men tyvärr verkar mailet vara nån automatgenererad historia:
Det är rätt fult – det kan jag leva med.
Bitvis svårläst – mörkblå text på brun bakgrund är kanske inte det bästa.
Men värst är: dom skickar inte med hela texterna! Alla beskrivningar av filmerna huggs av mitt i texten med ett ”…” och för att läsa hela texten måste man klicka på en länk som går till SF:s sajt. Oerhört irriterande. Jag skulle kunna förstå att dom gjorde det för att det fanns en lång och trevlig artikel att läsa på deras sajt, men texten på sajten är i 99% av fallen bara ett stycke längre än texten i mailet.
T.ex. i dagens mail så finns följande text om filmen ”Apan”:
”Krister, make och far, vaknar upp i efterdyningarna av en tragedi. Fångad i vardagens krav finns det snart…”
Och går man till sajten för att läsa hela texten så ser den ut såhär:
Krister, make och far, vaknar upp i efterdyningarna av en tragedi. Fångad i vardagens krav finns det snart ingenstans att fly och Krister blir tvingad att konfrontera sina handlingar. Apan handlar om viljan att hålla fast vid alla de saker som redan gått förlorade. Om att långsamt vakna upp till en ny verklighet och förstå vad som finns kvar då allt du en gång hade är förlorat.
Visst, den är längre. Men inte så pass lång att den inte kunde få plats i mailet. Och om dom inte tycker att all text får plats så borde dom iaf kunna ta sig tid att skriva en kort, avslutande text i mailet.
Japp, det är sånt här jag sitter och muttrar över på morgnarna.
För övrigt så har jag slutat köpa chips eller annat snacks/godis till de bioföreställningar jag går på. Bara så ni vet.
