Nästan en recension: Fever Ray på Cirkus

Igår tog jag och Robin oss iväg till Cirkus för att, förvisso kolla, men främst höra på Fever Ray.

Det är inte så mycket att snacka om: ljus/scenshowen var riktig bra, musiken var bra, och vi satt nästan längst bak men var väldigt nöjda med det ändå. När första låten drog igång doftade det rökelse, lokalen var totalt svart av brist ljus och närvaro av rök/dimma och jag var lite smått i trans av de efterklingande tonerna från förbandets cellospel. Så när mörkrets klövs att två gröna laserstrålar var det inte helt utan gåshud man började digga i takt till musiken.

Och Karin/Fever Ray. Ja henne såk man nästan inte röken av på grund av/tack vare all rök (jag tänker inte ursäkta ordvisten). Men det känns ändå helt rätt i detta fall. Precis som The Knife är det musiken i fokus och inte personen.

Well, nån recensent lär jag inte bli iaf.

Men det var bra. Tro mig!

Svd håller med i deras recension förresten.

Bilderna har jag snattat från Joakim Westerlund